Med en stillastående produktion har energibehovet och därmed efterfrågan på olja minskat i Kina. Det har inte gått Saudiarabien obemärkt förbi, där oljeintäkterna utgör en betydande del av ekonomin. Landets energiminister har liknat coronavirusets påverkan på oljeefterfrågan vid att deras hus står i brand.
Ordvalet minner om Greta Thunbergs beskrivning av hur världen mår. ”Vårt hus brinner” sa hon i Davos framför världens makthavare, med anledning av de höga nivåerna av de globala koldioxidutsläppen.
Beskedet att coronaviruset gett upphov till minskade utsläpp lär av många betraktas som en positiv bieffekt. Bara i Kina har utsläppen av växthusgaser minskat med 25 procent efter virusutbrottet.
Minskade utsläpp är givetvis välkommet, och behövligt. Men Saudiarabiens energiminister är knappast en av de som välkomnar de senaste veckornas positiva utveckling av växthusutsläppen.
I en SvD-kommentar till nyheten om Kinas minskade utsläpp menar skribenten att eftermälet av utbrottet i Kina visar hur lätt det är att kapa utsläpp. Stoppa allt, mer eller mindre. Det är en ståndpunkt som många klimataktivister delar.
Att vi behöver röra oss bort från fossila källor är obestridligt. På samma sätt är det uppenbart att avstannad produktion kommer leda till att utsläppen upphör.
Men vad situationen och de delade meningarna snarare tydliggör är att det som i så många andra situationer finns vinnare och förlorare. Minskade utsläpp innebär intressemotsättningar, oavsett om dessa sker till följd av en klimatomställning eller ett virusutbrott.
Vare sig det gäller saudier eller gula västar, värnar vi alla om våra egna intressen. Det går inte att förbise existerande målkonflikter och den oro som kan skapas till följd av samhällsförändringar.
Oavsett hur högt man värderar minskade utsläpp går det inte att beskriva den situation som nu utspelar sig som enkel. Det finns alltid någon som hävdar att deras hus brinner.
https://www.di.se/ledare/alltid-ar-det-nagons-hus-som-brinner/
Tillbaka till startsidan »