Detta är en opinionstext av en fristående kolumnist. Åsikterna är skribentens egna.
Hur ska vi se på tillväxt? Storbolagens rapporter för fjärde kvartalet 2019 har precis presenterats. Vi har fått veta vilka bolag som väntas ha en stark ekonomisk utveckling det kommande året. Detta för att vi ska kunna få god avkastning på våra förvaltade pensionsmedel. Det är en avkastning som i praktiken kräver fortsatt, evig tillväxt.
Tillväxten lyfter många ur fattigdom, finansierar vård som räddar liv och minskar spädbarnsdödligheten. Men idag är det tydligt att den globala tillväxten också hotar oss. Det tillväxtbegrepp som vår globala samhällsekonomi bygger på innebär mer av allt, gärna helt obegränsat, till dem som kan betala.
En jämförelse med hur vår syn på idrott har förändrats kan tjäna som belysning. De senaste 30 årn har ambitionen att mota bort dopning stärkts. Vi som växte upp under 70–80-talen minns säkert en del helt osannolika insatser inom friidrotten, simningen eller cykelsporten. När dopning uppmärksammas idag kan atleter stängas av och nationer förbjudas att delta i stora tävlingar. Vi vill att idrotten ska vara ren och oförfalskad. Idrotten ska inte få skada människor. Rimligen borde detta även gälla för vår syn på tillväxt och dess följder för planeten vi lever på.
Många stödjer idén om en grön tillväxt och även jag har varit en av dem som sett en hållbar tillväxt som det smidigaste sättet att minska världens utsläpp av växthusgaser. Idén om en grön tillväxt bygger på hypotesen att man kan frikoppla den globala tillväxten (bnp) från utnyttjandet av naturresurser och på så sätt möjliggöra fortsatt ekonomisk tillväxt. Att detta inte är vägen framåt är nu uppenbart. Detta i ljuset av de klimatförändringar vi ser redan idag och som vi vet kommer att öka. Forskare har undersökt om det finns en vetenskaplig grund för “frikopplingshypotesen”. Resultatet:
Det finns ingen empiri som stödjer att tillväxt kan frikopplas från förbrukning av ändliga naturresurser i den utsträckning som är nödvändig för att förhindra ekologisk kollaps.
Vår energi- och resursanvändning måste helt enkelt minska. Vi måste omorganisera våra ekonomier och samhällen. Men frågan är om det idag är politiskt möjligt att ifrågasätta tillväxten som mål. Regeringen valde 2017 att komplettera bnp-måttet, som beskriver den ekonomiska tillväxten, med miljömässiga och sociala mått. Det är bra att regeringen vågat lyfta på det tunga brunnslocket för en diskussion om tillväxten, men det räcker inte att diskutera. Framtiden kräver att vi lämnar dagens kortsiktiga ekonomiska tänkande, styrd av den senaste kvartalsrapporten, och som bygger på användande av klimatpåverkande naturresurser. Dagens och morgondagens tekniska lösningar kommer inte heller att räcka för att stoppa klimatförändringarna. Det krävs främst nationella och internationella politiska beslut som begränsar utsläppen. Det skulle också driva marknaden framåt, men en marknad som inte har tillväxt som överordnat och självklart mål.
Denna artikel är automatgenererad och hämtad med RSS, läs hela orginalartikeln här:
https://www.sydsvenskan.se/2020-02-03/framtiden-kraver-att-vi-lamnar-dagens-kortsiktiga-ekonomiska-tankande
https://www.sydsvenskan.se/2020-02-03/framtiden-kraver-att-vi-lamnar-dagens-kortsiktiga-ekonomiska-tankande
Tillbaka till startsidan »