Vi ska ut, längst längst ut, så långt vi kan komma med båten. Jag vill inget hellre än att komma bort. Ändå gnager varje sjömil i mig. Det gnager av det som vi alla vet om men inte vill kännas vid: Varje sjömil gnager i miljön. Varje plastbåt som slits, varje penselstråk med kopparfärg, varje centiliter med diesel, och – har vi fått lära oss nu – varenda bryggmeter gnager på den vackra naturen som vi vill ut i.
Jag orkar inte. Jag skäms och seglar vidare och försöker låtsas som att mina segel skyddar mig från åratal av giftiga båtbottenfärger, skrovtvättar på land, produktionskostnader av de miljoner med prylar som kommer med en semesterseglare, och det faktum att båtjäveln bara kan användas några få månader om året. Min flytande sommarstuga ger mig liv, luft, frihet att andas och en dunkande miljöskam.
https://transition.meltwater.com/cus/follow/20190802.kWhHZanQAg.46
Tillbaka till startsidan »