På nyårsaftonsmorgon lyssnar vi på nyheterna om bränderna oavbrutet, och vi får information om var en ny brand blossat upp, vilka områden som ska evakuera, var det är för sent att lämna, och där man i stället ska söka skydd när elden närmar sig. De uppmanar oss alla att inte lämna området om vi inte har full tank i bilen, risken att få stopp och fastna i en brand på vägen är alltför stor. 

Vi har inte mat så att det räcker om vi blir fast här och vi har inte tillräckligt med bensin i bilen om vi ges möjlighet att åka härifrån. Vi bestämmer oss för att chansa och åka in till stan som ligger 15 kilometer bort. Vi åker, bara jag och min man. Vi stannar och tankar, när vi tankat klart kommer en av de som arbetar på bensinstationen och hänger upp en orange kappa på pumpen. Bensinen är slut.

Vi åker vidare och handlar mat som klarar sig utan kylskåp. Vi köper ett 50-pack munskydd och en gasplatta. Det är ett konstigt lugn över hela stan, väldigt få människor är ute, folk vi ser köper vattenslangar och munskydd. Det är nyårsafton 2019 och affären där vi handlat kommer brinna ner om några timmar.

Där vi befinner oss är det 40 grader varmt och blåser storm. Vi står i vattnet och ser ut över den lilla bukten, kolsvarta brandmoln närmar sig. Vi har packat plånböcker och pass i en vattentät väska om vi måste simma ut när elden kommer.

Så går elen, och internet och telefon slutar fungera. Apparna som gett oss information om utvecklingen av bränderna och om vilka vägar som är öppna och stängda funkar inte längre. Vi har tappat kontakten med omvärlden.

Efter en stund får höra att det kommit ett sms från räddningstjänsten: ”Det är får sent att lämna, sök skydd när elden kommer.” Vi tittar ut över skogen, och bukten och ser att ja, det är troligt att det snart är dags att simma ut.