När regeringens utredare, Lennart Olsson, för några veckor sedan lade fram sitt förslag till ett nytt reseavdrag synliggjordes en uppfattning om landsbygdsbefolkningen som knappast är ovanlig i den miljöpartistiska krets Olsson själv kommer från.

Kostnader för arbetsresor, står det, ”har orsakats av den skattskyldiges val av bostadsläge”. Påståendet upprepas tre gånger i utredningen.

Det är ett avslöjande påstående som illustrerar en märklig syn på det individuella fria valet. Det är som om landsbygdsbon fattar beslut om skattesats när det är riksdagen som är den beskattande institutionen i Sverige. Det uttrycker också en nedlåtande attityd till alla de som fötts, vuxit upp och stannat kvar i det organiska sammanhang som de alltid tillhört. Har dom aldrig tänkt på att reseavdragen kan ändras och gjort som grannen som flyttat till storstaden? Här finns ingen förståelse för människans koppling till platsen eller till varandra. Individen är fri som en fågel och oberoende av sitt sammanhang.

Meningen uttrycker med några få ord den allmänna skambeläggning som riktas mot landsbygdsbefolkningen.

Bilden av ett motsatsförhållande mellan landsbygd och miljö är inte ny. I Miljöbalken regleras jordbruket – världens kanske mest miljövänliga – som en miljöfarlig verksamhet. I vanligen faktatunga Studio ett påstods av programledarna den 26 juni att jordbrukets arbetsmaskiner släpper ut lika mycket växthusgaser som inrikesflyget. Sensmoralen var tydlig. ”Dieselrabatten ” som ingick i M/KD-budgeten står i strid med klimatmålen.

Uppgifterna stämmer naturligtvis inte. Enligt Naturvårdsverket står arbetsmaskiner för utsläpp på en miljon ton, medan inrikesflyget står för fyra miljoner ton. Distansen till lantbruket är så stor att denna typ av myter utan invändningar ges spridning av riksmedierna.

Det nya är att i klimatskammens spår pekas de som kör bil och vars månadslön inte räcker till att köpa ekokött eller att månadsbetala en ny laddhybrid ut som problem.

Nu är det dessa ”skattskyldiga” som bemannar hemtjänsten i de mindre kommuner som har stora demografiska utmaningar. Det är de som jobbar i skog och i industri.

Men det är också på landsbygden som nycklarna till den gröna omställningen finns. Utan dem som ”valt bostadsläge”, när de i själva verket tagit över föräldragårdens jordbruk, produceras inte svenska klimatsmarta livsmedel. Utan skogsägarna planteras inte träd som binder koldioxid och används till virkesproduktionen. Och produktion i svensk basindustri är mer klimatvänlig än tillverkningen i snitt på den globala marknaden.

Utan de ”skattskyldiga”på landet kommer den gröna omställningen inte bli verklighet.