Det svensk-norska elcertifikatsystemet, där elproducenter får ett certifikat för varje megawattimme förnybar el de producerar, har i många avseenden varit en stor succé. Det har lett till en snabb utbyggnad av förnybar el, pressat elpriserna för svenska konsumenter och bidragit med stor klimatnytta.

Såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar har efter hand höjt ambitionerna för hur mycket förnybar el som skulle produceras inom systemet. Den senaste ambitionsökningen gjordes inom ramen för den blocköverskridande energiöverenskommelsen 2016.

Sedan dess har vindkraftsutbyggnaden slagit alla rekord, vilket innebär att det nya målet för 2030 kommer att nås redan 2021. Sett till tagna investeringsbeslut var systemet fulltecknat redan hösten 2018.

Även systemets övergripande mål – att få fart på utbyggnaden av förnybar el fram till dess att den kan stå på egna ben – har uppnåtts. Ny vindkraft klarar sig utan stöd och byggs nu ut snabbt på helt marknadsmässiga grunder.

Problemet är att både äldre anläggningar, som byggdes när stödet var nödvändigt för lönsamheten, och nya anläggningar som klarar sig utan stöd, samsas i samma system. Resultatet har blivit ett massivt överskott av elcertifikat och en priskrasch på marknaden.

Alla som investerat tidigt drabbas hårt. För 10 år sedan fick producenterna 30–35 öre/kWh, nu är nivån nere under 2 öre/kWh. Ändå saknas fortfarande besked från regeringen om hur systemet ska avslutas.

En helt grundläggande princip för att systemet ska fungera är att det finns en balans mellan tillgång och efterfrågan på elcertifikat. När prognoserna slagit fel har det byggts upp stora överskott av elcertifikat, och de åtgärder som vidtagits av olika regeringar har varit långt ifrån tillräckliga. Detta har under långt tid drabbat investerarna.

Investerarna har haft goda skäl att tro att systemet ska avslutas på ett ansvarsfullt sätt, med bibehållet värde på elcertifikaten. Sverige har betonat vikten av en förutsägbar, långsiktig och blocköverskridande energipolitik. Och även om frågan om stoppregel har skjutits på framtiden efter hand som systemet har förlängts, har både Energimyndigheten och regeringen vid upprepade tillfällen understrukit att en sådan regel måste och kommer att införas.

I samband med den senaste ambitionshöjningen, konstaterade regeringen i sin proposition (2017) att avsaknaden av stoppregel i Sverige kan leda till ett överutbud av elcertifikat och därmed en priskollaps. Det konstaterades att Sverige därför bör införa en stoppregel som ska bidra till balans mellan utbud och efterfrågan på elcertifikatmarknaden. Energimyndigheten gavs i uppdrag att ge förslag på utformningen av en sådan mekanism.

När Energimyndigheten för drygt ett år sedan presenterade sitt förslag var det ett slag i ansiktet på alla som investerat. I stället för att avsluta systemet när målet har nåtts, ska det hållas öppet för nya anläggningar ända fram till 2030.

Myndigheten konstaterade själv att det innebär att det därmed är rimligt att vänta sig att priset på elcertifikat går mot noll.

Konsekvenserna av Energimyndighetens förslag och regeringens efterföljande obeslutsamhet har blivit ett kraftigt prisras på certifikat, som gör investeringarna olönsamma.

Ett huvudskäl för Energimyndighetens förslag var att det blir en besparing för elkonsumenterna om priset på elcertifikat blir mycket lågt. Det är riktigt, men själva grundtanken bakom systemet var att under en begränsad period ge en extra intäkt till producenter av förnybar el. Dessutom har den nya elproduktionen inom systemet pressat elpriserna mer än kostnaden för elcertifikaten.

Branschen har tidigare spelat in ett förslag till regeringen som innebär att investeringar som varken behöver stödet eller bidrar till måluppfyllelse hålls borta från systemet för att undvika att systemet kollapsar och drabbar alla andra investeringar.

Det är inte bara oetiskt att slå undan benen för de bolag som tog risken att investera och har bidragit till att Sveriges förnybara elproduktion har vuxit. Det riskerar dessutom att rasera förtroendet för energi- och klimatpolitiken i ett läge när det behövs mångmiljardinvesteringar i ny elproduktion och snabb klimatomställning av hela samhället.

De framsynta politiker som införde elcertifikatsystemet 2003 förtjänar beröm. Stödsystemet gjorde att pionjärer vågade investera i förnybar el i Sverige när kostnaderna var betydligt högre än i dag. Men systemets framgång beror också på investerarnas förtroende för Sverige som ett tryggt land att investera i och där politikerna står vid sitt ord.

Nu måste regeringen snarast lägga fram ett förslag som finner en rättvis lösning för investerarna och som tar ansvar för det framtida förtroendet för den svenska energipolitiken.

Domenico Tripodi, Partner, AIP management

Hans Gunnervall, Head of Transactions, ewz

Jonas Metzger, Head of Transaction Management, KGAL

Li You, Director of Markbygden ETT AB

Pamela Lundin, COO, Enercon Sweden

Peter Zachrisson, CEO, Stena Renewable